Långsamt som kvällskyn mister sin purpur
där över milsfjärdens blänkande slätt,
sakta som briset somnar därborta,
långt, så att ögat ej skönjer det rätt,
fjärran som ekot dör efter sista
utdragna toner av skärflickans sång,
skall jag dig glömma, du, som gav purpur,
vårbris och toner åt livet en gång.
– K. A. Tavaststjerna
[IMG 1200578]